Har man tråkigt så gör man sånt här, för i bland måste man ta en paus från boken oxå :P
1. Open your library (iTunes, Winamp, Media Player, iPod, spotify. Etc)
2. Put it on shuffle
3. Press play
4. For every question, type the song that's playing
5. When you go to a new question, press the next button
The Life of Emma
Opening Credits: Think Locally, Fuck Globally - Gogol Bordello
First Day At School: Prince of The Rodeo - Turbonegro
Falling In Love: Rebel Monster - Volbeat
Fight Song: Captured - Blind Guardian
Breaking Up: Armed Love - The (international) Noise Conspiracy
Prom: Love At First Fright - Murderdolls
Life: Wet wonder - Shebang
Mental Breakdown: Harvest - Opeth
Driving: Tonight´s Music - Katatonia
Flashback: Martha - Tom Waits
Gettin back together: Hypnotize - S.O.A.D
Wedding: Last Caress _ The Misfits
Birth of Child: She´s lost control - Joy Division
Final Battle: Cats in The Cradle - Ugly Kid Joe
Death: Aerials - S.O.A.D
Funeral Song: A Sorcerer´s Pledge - Candelmass
End Credits: Smile in your sleep - Silverstein
1. Open your library (iTunes, Winamp, Media Player, iPod, spotify. Etc)
2. Put it on shuffle
3. Press play
4. For every question, type the song that's playing
5. When you go to a new question, press the next button
The Life of Emma
Opening Credits: Think Locally, Fuck Globally - Gogol Bordello
First Day At School: Prince of The Rodeo - Turbonegro
Falling In Love: Rebel Monster - Volbeat
Fight Song: Captured - Blind Guardian
Breaking Up: Armed Love - The (international) Noise Conspiracy
Prom: Love At First Fright - Murderdolls
Life: Wet wonder - Shebang
Mental Breakdown: Harvest - Opeth
Driving: Tonight´s Music - Katatonia
Flashback: Martha - Tom Waits
Gettin back together: Hypnotize - S.O.A.D
Wedding: Last Caress - The Misfits
Birth of Child: She´s lost control - Joy Division
Final Battle: Cats in The Cradle - Ugly Kid Joe
Death: Aerials - S.O.A.D
Funeral Song: A Sorcerer´s Pledge - Candelmass
End Credits: Smile in your sleep - Silverstein
Shit vad åren går fort! Nu är det 20 år sedan jag kom till jorden!
dom här åren har varit allt annat än lugna kan ja lova! ja kanske inte har gjort mycket väsen av mej, men kul har jag haft kan jag lova. satt idag hemma hos andreas med han, jessica och sebbe.. tänkte på tiden som varit och kom fram till att 2005 kan nog ha varit det bästa året i mitt liv hittills. ja kan inte säga att de var ett bra år, men satan va kul jag hade.. hela den sommaren bara flög fram, trotts all olycklig kärlek och alla tankar som snurrade i mitt huvud.
den sommaren var alla ute och hittade på saker. alla var med alla och livet bara lekte.. detta är nu 5 år sedan, men känns nästan som om de var förra sommaren! åren går så fort, och åren som varit efter den sommaren minns jag inte så mycket av. utan åren som ja minns mest av är nog 2003-2005, börja på tonåren.. känns ju nästan lite ironiskt att det är de åren som ja minns mest nu är tonåren är över. nu när den tiden är förbi så är de ändå de värsta åren i mitt liv som jag minns som de lättaste och bästa åren oxå, kanske har jag lärt mej så mycket om mej själv sedan den tiden. kanske har jag börjat att tänka mer på vad jag gör och varför. kanske det är så att jag över analyserar saker i mitt liv nu. då bara gjorde man, då tog man dagen som den kom, va det en dålig dag så, fine, då var den dålig och då gjorde man inte så mycket åt saken. men nu tänker jag lixom på varför dagen är dålig och varför ja inte kan göra något åt det.
men nu har 20 år gått, och jag tänker försöka allt jag kan för att byta inställning mot att bli "vuxen" och försöka göra det bästa av det. men jag tänker då fan inte växa upp, för ja kan vara så vuxen som jag behöver, när jag behöver de. och att vara barnslig i vissa situationer, de tänker jag fortsätta med, för det är den jag är! :)
Jag saknar Kärleken.
Känslan av att någon tycker om en lite mer än alla andra.
Känslan av att tycka om någon lite mer än alla andra.
Den känslan fanns här nyss, men nu är de borta.
Jag saknar någon att mysa med.
Någon man kan ringa mitt i natten bara för att man saknar rösten av personen.
Någon som inte bryr sej om man har smink eller inte,
utan tycker att man är lika fin i alla fall.
Någon som tröstar om gråter.
Någon som kan få en att skratta.
Någon som betyder lite mer än alla andra.
Denna någon fanns här nyss,
men nu är han borta.
Jag har kommit över dej,
känslan av att tycka om dej lite mer än alla andra är borta.
Känslan av att du tycker om mej lite mer än alla andra är borta.
Jag saknar dej, självklart.
Jag älskar dej för evigt, självklart.
Men jag är inte länger kär i dej och de känns också jävligt skönt faktiskt.
Du kommer alltid vara min bästa vän,
du kommer alltid vara den ja kommer ringa mitt i natten om de hänt nått,
vare sej du vill det eller inte.
Men jag är inte längre kär i dej.
och det är jag nu glad över.
Jag behöver inte längre gå och hoppas,
hoppas på att du ska ändra dej.
Jag ska i stället ge mej ut för att söka efter kärlek på annat håll.
Att synas och att bli sedd är inte samma sak, idag kände jag att någon såg mej, på riktigt, för första gången på väldigt länge nu. Jag vet att ja kan vara jobbig som faan och jag vet att alla inte vill lyssna på mina problem, hur stora eller små de än är. Men när man känner att INGEN vill lyssna, då kan de bli mycket fel.
De kändes så skönt att kunna gråta ut mot din axel, du är nog den enda som verkligen ser mej, på riktigt. Jag vet att det är jobbigt, men vad ska jag göra när alla andra blundar?? De kändes skönt att få träffa dej igen, även om det oxå var jobbigt i början. Men du är min bästa vän, du betyder så fruktansvärt mycket för mej. Du kommer alltid att finnas i mitt hjärta, jag kommer alltid att älska dej på ett eller annan sätt <3 Det vet du <3
Ja kan inte hjälpa det, men i bland så saknar jag den skadade, trasiga, vilsna lilla flickan som ja en gång i tiden var. det är snart 4 år sen jag var den jag är på bilden, just den där lilla flickan. Nu är ja inte längre en liten flicka, snart får jag inte längre kallas för tonåring heller. nu är jag en ung vuxen och då måste man ta ansvar för sej själv.
även om högstadiet var den värsta tiden i mitt liv, så längtar jag tbx dit. då fick jag vara den där lilla flickan, för då visste man inte så mkt om livet, och man trodde på alla som sa att det löser sej, lr att de bara var en fas man gick igenom, för att det skedde förändringar i kroppen och då fick man må som jag gjorde.
det får man inte längre när man är "ung vuxen" för då ska man ta ansvar för sej själv. men om sanningen ska fram så är jag fortfarande den där lilla flicka. gon sitter i mej hela dagarna och kämpar för att få komma ut och bara skrika och visa sej. men jag tillåter inte det, hon får inte komma fram förren skuggorna av mörkret kastas över rummet och jag låter masken falla till golvet.
den där masken som alla ser på dagarna, de där leendet som alla ser, den där glada tjejen som snart fyller 20. den masken träffar golvet så hår att den nästan spricker, när jag tillåter den att falla. när mörkret har lagt sej över rummet, och när natten med alla faror visar sej, först då låter jag masken falla. det är då jag är mest rädd för mej själv och mina demoner.
demonerna äter fortfarande på mej, jag är fortfarande en zebraflicka, ränderna har fortfarande inte fått chansen att blekna. trotts att jag vill de, trotts att jag gjort allt jag kunna för att bli bra. jag kan inte göra mer nu, jag kan inte kämpa hårdare än jag klarar av, ja har sökt min hjälp, ansvaret ligger inte längre hos mej.
trotts allt detta är jag ändå glad att de har hänt, trotts att det betyder att jag i bland sitter i mitt rum när mörkret fallit och hatar mej själv för den jag är. trotts alla misstag jag gjort, om och om igen är jag ändå glad att jag är jag. att jag fortfarande är här är ett bevis på att jag fortfarande är stark nog att kämpa emot de sjuka inom mej.
jag vet att allt en dag kommer bli bra, det är det som gör att jag orkar fortsätta kämpa. och när den dagen kommer så kommer jag att vara så mycket starkare. jag kommer den dagen vara glad för allt som hänt och allt som jag gått igenom, för ja kommer då att veta att denna erfarenhet har format den jag är och gjort mej så mycket starkare än andra.
jag vet oxå att jag den dagen kommer att tacka alla människor som varit inblandade i mitt liv, de gör jag redan nu. jag kommer tacka de få som stått vid min sida i vått och torrt. jag kommer att tacka alla som stått ut med mej och mina ständiga skiftningar. och jag kommer definitivt att tacka alla som gjort mitt liv till ett helvete för mej, för det är trotts allt deras förtjänst att jag är den jag är i dag. För det som inte dödar dej, gör dej starkare.
