Dead end
Alla hjärtans dag! Blandade känslor om gårdagen... De är ju inte det roligaste som finns att bli dumpad på alla hjärtans dag, men det blev jag :/ jag är ledsen över att det inte funkade då F verkligen är en jättehärlig kille. Men finns inte känslorna så är set inte så mycket att göra åt. Jag ska försöka ta mej igenom dagen utan att gråta sönder, för vi har sittning i kväll. Vi får väl se hur det går. Men jag vill göra allt för att inte vara ensam hemma just nu, för jag hatar mitt rum. De känns som om väggarna är bygga av ångest och dom rör sej närmare och närmare mitte varje dag.
Jag behöver en paus från allt det här nu.. Från skolan och allt lixom. Och jag behöver en plats som jag kan kalla hemma för min egen skull. Men jag känner mej inte hemma nån stans, de känns inte som att det finns nån enda plats som jag kan säga att "här, här är jag hemma!"
Jag är så jävla less på mitt liv, jag är så less på att känna att allt bara är meningslöst. Jag är så less på att gå runt och känna mej tom. Jag är less på allt!
Losing sleep
Ångesten kryper fram igen. Jag kan inte sova, men är för trött för att vara vaken. Motivationen till skolan finns knappt alls. Vissa dagar klarar jag inte av att gå ur sängen, får hjärtklappning och svårt att andas bara av att tänka på att det finns saker jag måste göra. Vissa dagar tvingar jag mej iväg till skolan trotts hjärtklappning, andningssvårigheter och illamående. För jag vet att de bara sitter i mitt huvud.
Jag vill inte vistas bland folk, bara tanken på det ger mej panik. Men klarar inte av att vara själv heller. Jag är så nära att släppa taget och lätta på trycket, men jag får inte. Måste ha kontroll! Måste få kontroll över allt, har tappat alldeles för mycket av det. Måste ta mej samman och återfå kontrollen. Utan kontroll får jag panik och allt blir fel. Jag vet inte vart jag ska ta vägen. Jag behöver komma bort och rensa skallen.. Långt bort, men det finns ingen möjlighet för det just nu :/
Jag vet inte vad jag ska ta mej till ibland, jag måste få ett slut på detta! Men vart vänder jag mej för det? Efter alla avslag så orkar jag inte vända mej nånstans längre. Och dom där gamla metoderna känns läskigt nära och bra just nu... Jag är lite rädd för mej själv just nu