Hurt
Dålig dag, dålig dag, dålig dag.
Den där demonen som kallar sig för ångest är här igen. Han började med att klösa mej redan i morse. Men jag var stark och kastade honom in i ett hörn och stängde dörren bakom mej.
Planen i dag var att de skulle bli fest.
Efter att ha varit borta hela dagen så kommer jag hem. Hemma möts jag åter igen av demonen, har har växt på sej lite under tiden jag varit borta.
Jag börjar byta om. I ett hagel av kommentarer från demonen byter jag kläder. Om och om igen. Inget passar, inget är fint, inget är bra nog. Allt är för litet, allt är fult. Jag är för fet, jag är för ful.
Skiter i det, orkar inte bry mej. Börjar sminka mej. Inget funkar, färgerna är fel. Blir klar.
Kollar i spegeln. Allt är fel! Allt är fult! Jag är ful! Jag är fel! Orkar inte hålla emot längre, demonen vann denna rond. Jag blir kvar hemma.
Men de är inte klart än. Rond 2. Jag kämpar för att stå emot demonens klor. Jag vill inte ha mer spår efter demonen, inga fler märken som inte går bort. Inga fler ränder.... Inget mer alls.... Jag vill bara bort... Bli frisk... Ha ord på tårarna. Inte bara sitta där som ett få och inte förstå varför jag fortfarande gråter. Varför är jag ledsen? Varför kommer helt plötsligt tårarna? Vad är de för fel på mej? Varför är jag så dum, så ful, så fel?
Det enda som snurrar i mitt huvud är varför? Jag är nästan tillbaka på ruta ett. Jag är nära botten igen. Det är inte lätt med en nystart när det förflutna förföljer en in i framtiden.
"Gör inget dumt"
"Nä, jag lovar!"
Varför ska de va så här när jag vet att det finns en som tycker att jag är vackrast i världen. Varför känner jag mej så ful, så äcklig, så vidrig, så fel?!