Vinden har vänt!
Nu var det väldigt länge sedan ja uppdaterade, och mycket har hänt sedan sist.
Den där negativa jäveln finns fortfarande kvar och trycker ner mej mer eller mindre varje dag, men det har blivit lättare att skjuta undan alla ord. Detta beror på att jag har träffat två människor i sommar som betyder väldigt mycket för mej. Den första träffade jag på vårkanten, hon kom som en lugnande svepning in över mitt liv. Min älskade ”Lillasyster”. Vi hjälper varandra på livets krokiga stigar och tar emot varandra om den ena skulle falla. Vi är så sjukt lika så man skulle kunna tro att vi dela på samma hjärna. Du är några år yngre än mej och jag känner igen mej själv i dej så sjukt mycket. Och jag har något att berätta för dej: Livet blir bara bättre åren, det gäller bara att göra rätt val :) Och det vet jag att du klarar av, ett felval är inte heller världens undergång, kom ihåg de :)
Jag har själv gjort några val i sommar som gjort att jag vuxit mycket i mej själv. Jag valde att ta jobbet på rättspsyk i sundsvall, det va ett klokt val av mej. För nu vet jag att jag klarar av något som ja förr trodde var omöjligt. Ja hade dessutom helt underbara arbetskamrater som gjorde allt mycket lättare. Jag har även valt att lämna några männiksor bakom mej, människor som ändå bara tryckte ner mej och fick mej att känna mej värdelös. Jag förstår inte nu hur ja kunnat tillåta dem att göra detta mot mej eftersom jag var medveten om vad de höll på med. Detta var människor som inte tillät mej att vara mej själv.
Lite senare in på sommaren så träffade jag en människa som fått mej att inse att livet faktiskt inte behöver vara så illa som jag alltid trott. Denna människa vet antagligen inte om detta och kommer anagligen inte heller att läsa detta inlägg. Men denna människa har fått mej att inse att ja faktiskt inte är så komplicerad som ja alltid trott, i alla fall inte fullt så mycket som jag alltid inbillat mej. Denna människa ser mej som mej och inte som en massa kvar på uppmärksamhet, i alla fall om ja uppfattat allt rätt. Denna människa har även fått mej att förstå att jag faktiskt inte behöver de åtgärder ja använt för att lindra min ångest. Hela sommaren har gått utan att jag ens haft en tanke på att göra något sådant och i går fick jag äntligen tillräckligt med mod för att göra mej av med alla redskap på egenhand.
Jag sak klara detta nu, jag ska inte falla tillbaka igen. Och så länge jag har alla underbara människor i min omgivning så kommer jag att klara av detta. Jag är starkare nu, jag är stark nu! Jag har vilja och jag MÅR faktiskt ganska bra nu! Jag har provsmakat på lyckan och vill bara ha mer, jag är trött på alla skuggor och allt mörker. Jag har känt solens strålar och vill inte tillbaka till de kalla mörker som ja så länge gömt mej i. Jag ska ut i solen och visa hur stolt jag är över att jag är jag. Jag kastar maken till marken och visar mitt rätta jag. för första gången på väldigt många år visar jag ett äkta leende igen. Den här gången ska ingen krossa mej igen. Jag är för stark för att låta mej tryckas ner igen. Inte ens den där negativa jäveln ska få ta så mycket plats som den gjort igen.
