Som ett löv om hösten
Löven faller från träden. Men inte som stenar, de svävar lätt och landar mjukt. De är vana att falla, de gör de varje år.
Första gången man faller är de läskigt, men oxå lite skönt. Känslan av fritt fall, känslan av att bara flyga. Men man blir snart påmind om den hårda botten som finns i slutet av fallet.
Ju mer man faller desto mer vänjer man sig av de. Själva fallet blir inte läskigt, höjde spelar ingen roll och känslan av fritt fall blir inte lika spännande längre. Men slaget mot botten är alltid lika hårt. Och det gör alltid lika ont att resa sej igen.
Jag önskar att de kunde vara lite mer som ett lövs fall. När man tillslut erkänner att de inte håller längre, då släpper man taget och svävar med mjuka rörelser. Landar mjukt. För att sen komma tillbaka igen som ett nytt löv.
Då skulle jag inte vara lika rädd för att nå botten. Då skulle de inte vara lika svårt att resa sig igen.
Just nu är jag ett grönt löv, mitt ibland alla röda och gula löv. Men det kommer en dag då även jag blir ett gult eller rött löv. Hösten är här och vintern är på väg med storm steg.
När vintermörkret är här, då är de försent att lära sig att sväva.
You may always be my superstar, but you'll never get my heart!
Jag var 11 år, visste inte vad kärlek var alls. Du var den finaste människan jag någonsin sett. Men du var 14 år och hade i gen aning om vem jag va.
Jag var 13 år, började förstå att kärlek var en speciell känsla. Du var den snyggaste jag någonsin sett. Du var 16 år, kom till skolan och hälsade på i bland. Men såg mej inte.
Jag var 15 år, trodde att jag visste vad kärlek var. Jag blev knäsvag så fort jag såg dej. Du var 18 år och umgicks hellre med min lillebror än mej.
Jag var 18 år, hade blivit krossad allt för många gånger. Blev helt varm i kroppen när jag såg dej. Du var 21 år och tyckte att jag äntligen var tillräckligt gammal.
Jag var 20 år, började sakta för stå skillnaden. Tyckte att du var den sexigaste människa i världen. Lydde minsta lilla vink du gav. Du var 23 år och sa vi var menade för varandra.
Jag är 22 år, har insett att äkta kärlek bara existerar på film. Har insett att allt du säger är lögn, det enda du gör är krossar mej mer. Du är snart 25, efter att inte pratat med mej alls på 2 år säger du fortfarande att vi är menade för varandra.
You may always be my superstar, but you'll never get my heart!
