Som en jävla käftsmäll
Nu var det länge sen jag kände att jag behövde skriva av mej. Men nu kommer det igen.
Livet har slagit mej med ännu en käftsmäll och nu ger hela kroppen upp kampen mot att hålla sej borta från den där omtalade väggen.
Jag rusar emot den, den kommer närmare och närmare och kan inte svänga av. Den här gången kommer jag springs rakt egendom den, komma runt och springa igenom den igen!
Jag orkar inte mer, kroppen orkar inte mer, psyket orkar inte mer...