The smell of your skin lingers on me now.

Den där känslan, när vi skiljs åt och en bit av mej följer med dej.
När din doft finns kvar i täcket efter natten och jag kan inte sluta lukta på det. När du håller om mej och omvärlden slutar existera. När allt annat känns meningslöst och överflödigt, när jag känner mej fnittrigt som en nykär trettonåring. Känslan av att allt bara kan bli bättre nu. Hoppet om att de här aldrig kan bli fel. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback