Det gnager i hjärtat.

Den där konstiga känslan som uppstår, nått står inte rätt till. Nått är fel med staden, de lixom hänger i luften. Känslan av att jag kanske möter dej när som hellst, fast du inte längre existerar. Men känslan slår aldrig fel och jag tror att du stryker omkring i skuggorna nu! 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback