Livet Enligt Mig

Jag saknar det, känslan. Känslan av att någon finns där, någon jag kan prata med, någon jag kan lita på. Jag saknar inte någon speciell person eller så, bara känslan. Den där axeln att gråta mot, den där famnen som fångar mej när jag faller. För jag faller just nu, och det är ett långt fall. Jag faller tillbaka i gamla mönster. Faller bort från allt som jag kämpar med att bygga upp. De finns ingen trygghet här, de finns ingen trygghet nån stans.