Livet Enligt Mig

De fanns en gång en människa i mitt liv som betydde väldigt mycket, jag kallar denna människa för F. F och jag gick skilda vägar för lite över två år sedan, på grund av olika omständigheter, och jag tänkte "vi har ju inte känt varandra så länge, så de går nog bra" och det gick bra. Den våren träffades vi en gång innan F flyttade till ett annat land, vi skulle fortsätta vara vänner och allt gick bra. Men vi gled i från varandra och nu har vi ingen kontakt alls. F är en helt underbar människa som jag har kommit på att jag älskade då och fortfarande älskar. Jag drömde om F i natt, vaknade för en timme sedan ungefär och har inte kunnat sluta gråta sedan dess. Även om vi inte pratat på nästan två år, så saknar jag F med jämna mellanrum. Och när jag väl gör det så är saknaden sjukt stor. Detta är en människa som, på den korta tid vi fick tillsammans, började betyda sjukt mycket för mej. Och gör egentligen fortfarande, jag försöker bara förtränga det. Jag har många gånger varit påväg att höra av mej till F och berätta hur stor saknaden är och vad människan betyder för mej, men jag vågar inte. Jag är rädd att det inte är besvarat, eller så är jag rädd för att de skulle vara besvarat... För de skulle bara göra situationen ännu värre. Så det kanske är bäst att F inte vet om nått? Jag vet inte.