Livet Enligt Mig

Alla känslor snurrar, mitt hjärta slår dubbla slag. Andningen är ojämn och det kittlar i magen. Omvärlden existerar inte längre. Alla färger är ljusa och klara. 

Du sätter ett leende på mina läppar bara genom att finnas i min tanke och du får allt annat att kännas meningslöst. 

Jag trodde att allt var hopplöst, att jag aldrig skulle känna såhär igen. Att allt var förlorat. Men hoppet kommer tillbaka sakta men säkert. 

Jag är lite besatt och en smula beroende, och jag hoppas att det inte kommer i vägen och förstör allt. 

Just nu är allt lite dimmigt och jag lever på berusningen, ruset som alla känslor ger. 

Jag tror att detta kan vara det som kallas för kärlek.... Eller i alla fall förälskelse?