Jag hatar att jag älskar dej, jag älskar dej så mycket att jag hatar mej.
Känslor.. Varför ska man ha sånna? De är bara förvirrande ändå. Allt är, som vanligt, kaos och upp och ner. Jag vill stänga av allt, stänga ute alla. Säga upp mej från livet. Jag orkar inte, jag vill inte längre. De är ett pågående krig inom mej, och jag vet inte hur jag ska få ute med minsta möjliga skada på mej själv. Jag behöver nån att prata med, nån som kan vara opartisk i allt. Nån som inte dömer efter allt dom hänt, nån som kan hjälpa mej att förstå. Men för de måste det finnas tid.. Och pengar.. Och jag saknar båda :/ jag vill inte leva såhär, just nu vill jag inte leva alls. Förlåt. :'(
Kommentarer
Trackback