Kom änglar..
På den ena sida finns de något dåligt som sliter i en, på andra sidan finns det något bra som sliter i en. I mitten står jag och går sönder.
Här sitter jag med mitt livs svåraste beslut, de gör ont i hela kroppen när jag tänker på det. Stödet finns, men det är inte tillräckligt.
Jag är sårad och krossad av en människa som bara ger mej mer skit för att jag försöker läka. Ska de vara så här? Ska jag få skit för att jag är sårad?
Jag trodde så mycket mer om dej. Du sa så mycket fint till mej under vår tid, men jag antar att de bara va något du sa. Du förvandlades ganska snabbt till någon jag inte längre kände igen, men jag är rätt säker på att många andra kände igen den människan. Du krossade mitt förtroende och försökte sedan att göra det ogjort med fler fina ord utan betydelse.
Nu sitter jag här och får ångra mina misstag att för jag är så dum å tror att de går att laga något som tappat för många bitar.
Vi var inte menade för varandra som vi en gång trott. Vi kan aldrig laga det som brustit. Och jag var dum nog att en gång älska dej. För de gjorde jag, jag älskade verkligen dej!! På riktigt.
Du krossade mej rejält, å nu skäller du på mej. Så jag ber dej, tänk dej för innan du yttrar dej om nått du inte alls förstår dej på!