This is how I disappear
Allt rasar. Hela världen rasar. Eller hela min värld rasar i allafall. Men vem bryr sej. Jag är omgiven av människor, men känner mej ensammast i världen. För de är ändå ingen som bryr sej. Dom frågar hur jag mår. Inte så bra svarar jag. Okej, krya på dej svarar dom... Som om de vore förkylning som gjorde att jag inte mår bra... Men att jag bryter ihop i ångestattacker var och varannan kväll, de är det ingen som bryr sej om. Men å andra sidan, varför skulle dom. Varför skulle ni?
Snart är det jul och jag ska åka hemhem. Vilket egentligen inte är något jag ser fram emot. Och varför skulle jag? Varför skulle jag se fram emot att åka till en stad där jag egentligen i te känner nån och där det ändå bara är massa drama? Och det är samma sak där, ingen som bryr sej. Samma svar får jag där ifrån.
Jag vill bara hitta hem, hitta den platsen där jag känner att jag kan vara jag och att folk tycker om mej för den personen. Men jag tror inte på att den platsen finns.
Kommentarer
Trackback