Free falling

Det finns i alla fall lite ljus i mitt liv. En speciell människa som alltid får mej på bättre humör när vi pratar eller ses. Tyvärr så är jag lite skadad, vilket gör att jag tänker för mycket och nojjar. Alla dessa tankar och all ångest försvinner dock när vi ses. Men jag är rädd, fruktansvärt rädd för att bli lämnad. Rädd för att åter igen bli krossad. Rädd för att åter igen slå i botten.

Jag börjar dock få upp hoppet om att detta kan sluta bra, de går i vågor. Men hoppet finns där. 



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback