Forgotten
Hela hösten har varit fylld med ångest. Eller egentligen så har hela året varit fyllt med ångest, så kort sagt har detta varit det sämsta året på väldigt länge. Jag hoppas att nästa år blir bättre och att jag går stark ur detta år, men fan vad allt känns så jävla hopplöst just nu. Jag klarar inte av skolan, jag klarar inte av vardagen. Jag klarar inte av ett skit och jag vet inte vart jag ska ta vägen. Känner mej sjukt bortglömd av alla just nu, även om de kanske är jag som tagit avstånd från vissa. Men ändå. Den här hösten har varit fördjävlig och jag har ingen stans att ta vägen. Och det finns ingen som kan hjälpa...
Jag försöker hålla allt inom mej, men ibland rinner det över och då blir allt så fel. Jag vågar inte göra fler snedsteg, för jag har inte råd med det. Det finns nån som jag önskar att jag kunde berätta allt för, men jag vågar inte. Jag antar att personen i fråga kommer ta avstånd och det vill jag inte, då jag trivs väldigt bra i dennes sällskap. Men jag misstänker att det ändå inte kommer att utvecklas.
Just nu hatar jag att vara jag, vilket jag i ovh för sig gjort väldigt många gånger förr också. Eller egentligen så länge jag kan minnas. De känns lixom som att allt är mitt fel, allt som någonsin gått fel i min närhet är mitt fel. Så finns det nån mening med att jag faktiskt finns till över huvudtaget? Det känns inte riktigt så. Jag borde alltså försvinna, för alla bästa. men misssförstå mig inte, för jag vill inte dö. Jag är inte självmordsbenägen eller nått sånt. De är lixom bara de att de känns som om alla klarar sig bättre utan mig ändå, för med mig kommer problem. Och jag lixom önskar att jag aldrig blivit född, för allt hade varit så mycket bättre då... För alla!
Egentligen så önskar jag nog bara att jag någon gång kunde få känna att jag passar in, att jag bidrar med något bra och att någon faktiskt, på riktigt, önskade och var glad över att jag var där. Och att jag inte bara va i vägen. Jag önskar att jag skulle få hitta hem. Gärna inom snar framtid, för annars vet jag inte vad jag ska göra faktiskt.
Kommentarer
Trackback