there is a demon in my head
Vad gör man när ens inre röst säger att man inte duger till något, att alla förtjänar bättre än att umgås med mej? Vad gör man när ens negativa sida har övertaget?
De känns som om jag bråkar med en spegelbild fast det inte finns någon spegel. Orden ful, äcklig, värdelös ekar i mitt huvud. De studsar mot mitt skallben om och om igen, de anstränger sej inte ens för att hitta en väg ut, och inom mej sitter den där negativa jäveln och bara hånskrattar åt mej. Hon skrattar åt min desperata försök att få bort dessa ord ur mitt huvud, hon skrattar åt att jag plågas.
Den där negativa jäveln ser ut precis som mej, ingen skulle se skillnad på mej och henne om vi stod bredvid varandra. Men de är ju inte så konstigt, för de är ju jag som är hon.. eller hon som är jag..? Jag har ingen aning, vi är båda samma i alla fall och kommer alltid att vara det också.
Jag önskar att jag bara kunde knäppa med fingrarna och allt skulle bli bra. Jag önskar att de skulle vara sant som alla säger, att de bara är att glömma och gå vidare. Men hur ska jag kunna glömma de som sårar mej, om de är jag som sårar mej?
Alla mina problem, alla stunder så jag mår dåligt. Allt de handlar om mej, ingen annan, bara mej. Att min negativa jävel inte tillåter mej att må bra. Om jag mår riktigt bra en dag, så får ja tillbaka tusen gånger värre av den där jäveln en annan dag i stället.
Det spelar ingen roll hur många gånger någon säger att jag visst är bra och att jag visst duger, för den där jäveln raderar de ändå ur min hjärna när de är sagt. Jag får inte veta, jag får inte känna, jag får inte vara. Jag ska sakta tyna bort och försvinna. Ingen kommer märka, visst? Nej ingen kommer märka. Ingen kommer bry sej.
Dessa tankar och ord snurrar i mitt huvud nästan dagligen och de krävs mycket energi från mej att skjuta undan dem, vissa dagar klarar ja bara inte av att trycka bort den där jäveln. De dagarna faller jag mot botten igen. De dagarna bryter jag ihop. De dagarna ligger jag bara i sängen med gråten som enda sällskap. De dagarna kommer allt för ofta nu igen.
Du får börja trampa upp nya stigar i huvet som är positiva och det krävs mycket och hårt arbete.Men det är ingen som kan göra det åt dig utan du måste göra allt det arbetet själv åt dig själv.Pssar å kramar "pappa"
Ja känner igen mid rätt mkt i dendu skriver..
de finns nått i mitt huvud som hela tiden talar om hur värdelös jag är. Hur mycket man än försöker tänka annorlunda så sitter de någon annan där inne å säger tvärt om.
Om du vill snacka så e de bara å skriva.
Ja vet hur de kan kännas..