Livet Enligt Mig

Tillbaka på ruta ett. Faller tillbaka i gamla tankar, gamla mönster. Alla steg jag klättrat upp, alla hinder jag övervunnit, allt är borta. Jag är på botten igen. Kroppen känns rastlös men benen vägrar lyfta sej, det rusar i hela kroppen och rummet bara snurrar. Det är nått konstigt, nått som sitter i väggarna. När solen går ner och stjärnorna lyser, få vaknar nått mer. En känsla av obehag så fort jag är hemma, en känsla av misslyckande. Allt känns fel men jag hoppas att det kan bli rätt snart igen.